Tre veckor
Så har vi varit hemma som en familj i tre veckor. Och dessa tre veckor har präglats av många olika känslor, besök, långa uppdelade dygn, foton, amning och mys. Känns som att det är längre tid än tre veckor faktiskt. Det är så mycket som hänt, fast vi inte gör nånting alls egentligen =) Jag skulle vilja skriva att det bara är heelt underbart och att allt är bra, men det vore att ljuga. Det är helt underbart och jag älskar detta lilla knyte som har kommit och nu styr våra liv så totalt. Men det har också varit tårar, många funderingar och känslor, det har gått både upp och ner.
I det stora hela tycker jag att vi har kommit in i detta rätt bra och att Amra är en suverän liten tjej som utvecklas hela tiden och som sköter sig finfint vad gäller att sova och äta, och allt annat förstås =) Men det är många känslor i omlopp, mycket att fundera över och mycket nytt att vänja sig vid. Amningen till exempel, är ingen barnlek. Det gjorde så förbaskat ont första veckan, jag blev sårig och kunde knappt ha kläder på överkroppen. Men huxflux försvann såren och det blev mycket bättre. Men det är fortfarande inte smärtfritt... Men snart så, annars vet jag inte vad jag ska hitta på.. =)
Jag har funderat länge vad jag skulle skriva i det här inlägget, jag har ju haft lite tid på mig =) Men när jag nu sitter här är det helt tomt i huvudet... Vilket är mitt vanliga tillstånd nu för tiden verkar det som... Det är nog sant det som sägs om nyblivna mödrar, att minnet och andra hjärnfunktioner sviker. Oavsett om det har med amning eller sömnbrist att göra. Sömnbristen gäller nog inte för mig, för sova får jag göra, även om sömnen blir uppdelad. Har inte sovit mer än fyra timmar i sträck under dessa tre veckor. Men jag trodde att jag skulle sova mycket mindre! Amra somnar mellan åtta och nio på kvällen, hon sover hela natten med avbrott för att äta i ca en halvtimme vid tolv, tre och sex. Hon har några vakenperioder nu när hon kräver att bli lite underhållen. Hon är vaken en sväng på morgonen vid sjutiden, sover sen till ca nio-tio, är vaken till tolv. Sen sover hon mellan tolv och fyra. Mellan fyra och ca sju är hon vaken och vet inte riktigt vad hon vill, så det är en krävande period. Tur att Daniel är hemma då! =) Så ser det ut i princip, men det finns även dagar med variation. Som idag. Hon vaknade vid sex, åt och var vaken till Dallas gick till jobbet vid halv åtta-åtta. Sen sov vi i kanske en halvtimme, innan Amra blev pigg och ville gå upp. Hon var vaken till strax efter tio, och nu sover hon...
Ja, det var lite om Amras tider och rutiner.. Och det är de som styr min vardag. Jag kan själv inte ha några egna rutiner. Är lite nervös inför imorgon. Då ska vi till bvc halv elva. Då blir det till för mig att kliva upp tidigt och äta frukost och göra mig klar så att det är gjort. Sen är det bara att koncentrera sig på barnet =)
Ja, mycket mer skrivet blir det inte i det här inlägget. För nu ska vi ta och bege oss ut i solen. Skulle egentligen ha skrivit mycket mycket mer, men den där Anna ringde och störde och pratade huur länge som helst, så nu hinner jag inte ;)
Men bjuder på en bild på grisen våran först
Ciao!
Nä de som bara är överlyckliga, pigga och tycker allt är underbart tror jag ljuger...Man får ju egentligen inte tycka något annat verkar det som. Skönt att ni börjat komma in i det hela och ni får ha det så bra! Hon har ju så mycket hår lilltjejen, så söt! Kram på dig!
Haha.. ja hur jag gör. Men jag tror bestämt att du tyckte om det! =)Ses på torsdag!! Puss påna!
Elin: Nej, det är lite smått förbjudet att vara ledsen och nere när man varit med om nåt så fint som att få ett barn... Men det är man, ibland jätteledsen och nere. Och det tänker jag inte hymla om =) Ja, hon är en liten hårboll =)
Anna: Ja, fy påna! Haha, jorå, like it a lot! See ya, love!